onsdag 28 augusti 2013

I brist på Metallica, ta Metallica Lite

Lyssnar igenom Avenged Sevenfolds nya album "Hail To The King" och ska jag vara helt ärlig hade jag nog förväntat mig både mer fart och tyngd, Men med facit på hand så blev det nog bättre såhär. För den här skivan plockar fram en massa minnen och musikreferenser från förr! Och det på bästa sätt....
Här är några exempel:

This Means War 
Allra mest för den nya skivan mina tankar till Metallicas Black Album, dock som en lite "lättare" version. Som här i låten "This Means War" där jag får lust att sjunga "Sad But True" mellan varven. Bra tryck!

Crimson Day
Gitarrsoundet i lugna Crimson Day låter bekant och (igen) passligt Metallica-aktigt. Annars så kunde det ju nästan vara en Sturm und Drang låt...


Heretic
Basen på sjunde spåret "Heretic" får mig att tänka på Stratovarius låt "Kiss of Judas", medan den akustiska gitarren i mitten går mot Scorpions hållet.

Acid Rain
Av nån orsak fick den här mig att tänka på Extreme och deras låt "Seven Sundays" - och då är de ju nog som från två olika världar, i alla fall sound-mässigt. Men, hjärnan kopplar nu som den kopplar, och så länge det känns positivt är det ju bara bra!


SÅ MED ANDRA ORD: 
Det värsta jag vet är då ett band helt tydligt försöker vara som sina idoler på -80:talet, men bara blir en blek kopia av någå som varit och farit. Det vad Avenged Sevenfold nu levererar låter inte som en kopia, eller ens som en medveten "nu ska vi hylla allt det som var bättre förr". Istället förvaltar dom framgånsrikt ett arv från vad som nu råkar vara min favorit musik. Finns en stor chans att det här kommer att vara mitt favorit, inte bara Avenged Sevenfold, album en tid framöver. Kanske man borde fixa en biljett till spelningen i november...


tisdag 27 augusti 2013

#SongOfTheDay: Wale / LoveHate Thing


Hiphop och rap har nu aldrig riktigt varit min grej - och med det sagt så finns den en massa undantag till det påståendet, dvs det handlar om enskilda låtar istället för att på riktigt sätta mig in i genren eller dess artister.

Under semestern hade i alla fall Wales nya album The Gifted landat i mitt postfack, och skulle jag bara ha kört på med fördomar skulle jag aldrig lagt in skivan i spelaren. Men, till all tur tänker jag mer att "man ska smaka på allt".

Kanske det var tack vare att jag under semestern på några veckor slukade de två första säsongerna av The Wire (skriker fortfarande 5-0 varje gång jag ser en polis) som jag (speciellt) av öppningsspåret The Curse Of The Gifted kom precis in i den fiilisen. Sen var det bara att tuta på med resten av skivan, som bjuder på samarbeten bla. med CeeLo Green, Nicki Minaj, Rihanna, Wiz Khalifa med flera, och framför allt en drös otroligt skickliga musiker! Levande och bra musik, det kan det inte bli för mycket av!

PS: Ännu om kopplingen till The Wire, Wales kusin Gbenga Akinnagbe hade en roll i serien fr.o.m.
säsong 3, så bara jag nu har alla delar på digiboxen ska jag ta itu med den serien.... Under ett veckoslut t.ex.


Kolla in hela spellistan på Spotify: