onsdag 17 juli 2013

BE? BS sku jag kalla det...

Ja okej det är ganska hårt sagt, men i det här fallet är det nog det enda jag kan komma fram till! Men för att göra en kort historia lång:

Blev nog inte alls imponerad då Liam Gallaghers 'Beady Eye' släppte sin första skiva 'Different Gear, Still Speeding' för några år sedan. Den var helt enkelt allt för tråkig och intetsägande i min smak. Så lade den skivan åt sidan och ägnade min tid åt roligare saker.

Snabbanalysen blev att  skulle det har varit Liam och inte Noel Gallagher som skrivit Oasis låtarna i mitten av -90:talet så sku bandet knappast ha blivit så stora som de blev.  Inte för det, skivan som Noels band "Noel Gallagher's High Flying Birds"  gav ut här om året var nu inte någå att hänga i julgranen heller precis.

Under sin guldperiod levererade ju bandet sådana ultimata klassiker som de nu väl ens knappt själva kan tro på att de någonsin sku klara av att toppa.

För lite på en månad sedan gav Beady Eye ut sin nya skiva BE. Eftersom jag hade en massa förutfattade meningar så hamnade den ganska långt ner på priolistan och landade i cd-spelaren först nu.

Spår nr.1 'Flick of The Finger' var ju första singeln så den hade jag hört tidigare, och den är nu vad den är. Men det var vid spår två, 'Soul Love', som jag vaknade till! Det är ju för fan samma låt!

Lyssna själv:

         

Hur stor brist på fantasi får man ha som låtskrivare? Och varför ha dem att komma efter varandra på skivan? Hur har de tänkt här? Jag menar, klipp ihop den där och du har en längre låt. Och visst - ALLA band upprepar sig, så är det bara. Sen lyckas endel bättre och andra sämre. Eller så är det helt medvetet. Hur som helst så kunde jag inte lyssna igenom resten av skivan utan att leta efter fler upprepningar, dvs fokus låg på fel ställe för att jag ens sku ha en chans att gilla den. (sen tycker jag nog mig höra samma versmelodi återkomma i fler andra spår på skivan, men inom gränserna för vad som är ok).

Även om det ger en massa framgångar att skriva så bra låtar som Oasis gjorde så är det nog garanterat lite av en förbannelse också, och då är ju Oasis betydligt mer än ett "one hit wonder". Men den där känslan då du skrivit så bra låtar att du innerst inne vet att du kommer aldrig att göra någå lika bra igen. Och fast det sku vara nära, så krävs det ett mirakel för att publiken, och speciellt de gamla fansen, ska tycka att det är på samma nivå.

Sku jag vara i den situationen sku det nog störa mig i alla fall. Men att jag sku försöka göra om det ja! Eller sen bara vara glad ändå och göra det som känns rätt för mig. men har svårt att tro att tanken aldrig sku slå dem, att "ja inte är det ju nån wonderwall precis". För om det är någå vi människor är bra på så är det ju att tycka att allt var bättre förr.

Så.. allting har väl sitt pris. Helt klart ligger det nånting i det där med att sluta på topp. Det svåra är ju bara att förstå och acceptera att det här var nu toppen, de blir inte bättre än det här. Oavsett om man sysslar med musik eller nånting annat.



tisdag 16 juli 2013

#SongOfTheDay: Manowar / Hail and Kill


Hade en kort men givande diskussion med KjellHell om Manowar, och Kjelppa kom med den kanske viktigaste poängen jag hört på sjukt länge: Man måste höra på lite Manowar varje dag! För just exakt så är det. Äntligen fick jag veta vad som fattats mig de senaste 15 åren... 

Catzo skrev idag en artikel om International Cassette Day som kommer att firas för första gången den 7 september! Tills dess ska jag gräva fram en av de kassetter som jag lyssnade på nästa oavbrutet i ett skede: Manowars "Kings of Metal", där just den här låten finns. Sen gäller det bara att hitta en fungerande spelare också...

Kolla in hela spellistan på Spotify:

söndag 14 juli 2013

#SongOfTheDay: Helix / Heavy Metal Love


Idag hoppar vi tillbaks till 1983 och låten Heavy Metal Love av Helix - ännu ett exempel på en låt som jag snappat upp nånstans, tyckt att var bra, men sen inte brytt mig mer om det bandet. Och som 13-åring innan internet var tillgängligt så var det ju inte sådärbara att undersöka allt semi-intressant man hittar. Listan med band jag gärna sku undersöka närmare börjar bli ganska lång vid det här laget...

Låten fanns med på den allra första cd-boxen jag köpte för helt egna pengar och på helt eget initiativ, The Metal Box - en av de viktigaste kuggarna i min musikuppfostran, och därför är den nu såhär 22 år senare en av mina personliga klassiker! 

Hela listan i Spotify:

lördag 13 juli 2013

#SongOfTheDay: Staffan Hellstrand / Sot-Annas gränd

Den första gången - hur sku man någonsin kunna glömma den?



Den 28.51994 gjorde jag min radiokarriärs första artistintervju! Tillsammans med min "kollega" Camilla intervjuade vi Staffan Hellstrand i en gammal husvagn på backstageområdet på "Kokonrock" i Borgå, ett evenemang som drog så lite folk att NSU slutade upp med sina rockfestivalsatsningar. Blev för stort minus i kassan helt enkelt. Om jag inte minns helt fel så var det fler inbjudna & media än betalande i publiken, vilket ju inte är helt bra.

Men Staffan gjorde en sjukt bra spelning, och skivan "Sot" som jag hade lyssnat sönder långt innan han hittade/tappade bort sig till Borgå, är en av dom där skivorna som lite fallit i glömska. Fast då den här låten dök upp tack vare "shuffle"-funktionen kom allt tillbaka! Alla minnen från den skivan, den tiden, då jag var 16 och lekte radio, fast på riktigt (programmet vi gjorde sändes ju trots allt direkt på Radio Östnyland en gång i veckan).

Så efter att ha kastat mig över skivan med hull & hår kan jag inte annat än att dela ut priset för årets ny-gamla album! Fastän det bara är juli...

PS: borde ha ett foto + autograf NÅNSTANS. Om jag hittar det ska jag posta dem här

Hela listan med ALLA låtar...

fredag 12 juli 2013

#SongOfTheDay: Alina Devecerski / Gå för långt


Vilken jäkla tur att Alina Devecerski skrev "Flytta på dig" och att den slog igenom i hela Norden så stort som den gjorde. För annars kanske vi inte skulle ha noterat resten av hennes otroligt fina låtar. 

Nu levererar hon igen - den här gången i form av signaturen till Sveriges Radios dramasatsning 
Terapioffer (klicka för att lyssna - funkar bra också i Finland), en dramaserie för unga om psykisk hälsa och ohälsa. Alina har alltså specialskrivit låten för serien.

Det finns ju alltid en risk då artitster specialskriver låtar för t.ex. TV, Radio, nåt evenemang för välgörenhet eller svältande barn, fotbolls-em eller liknande. Sådär att det kanske nog är bra, men inte riktigt som en "äkta" låt av den artisten eller bandet. Många har snubblat på det här då det tänkt att de ska skriva en låt för Eurovisionen, istället för att skriva en bra låt..

För Alina har det här i alla fall inte varit nåt problem, utan hon lyckas (än en gång) förmedla sina enkla men sjukt fina melodier och angstfyllda texter med tryck och på ett fräscht sätt, så att man får hopp för framtiden, istället för att bara slänga sig i ett hörn och storgråta (gör jag det så är det för att det är så bra). Det är inte alla som lyckas med det....

HELA SPELLISTAN I SPOTIFY:

torsdag 11 juli 2013

#SongOfTheDay: Familjen / Ängeln i rummet

Dagens låt är Familjens version av Eva Dahlgrens "Ängeln i rummet", som är b-sidan till senaste singeln "Väger ett andetag". En riktigt bra version, som jag nog måste säga att klår Lalehs version som var oerhört fin och väldigt populär då den släpptes. Det är bara något i fiilisen som blir skönare, och som för den till en dimension vidare.

Vilken tycker ni att är bättre?

             


Hela #SongOfTheDay-listan i Spotify:

onsdag 10 juli 2013

Ibland är det bra att städa...


Har svårt att städa, antagligen för att jag har en tendens att vilja spara på precis allt! Men ibland tar utrymmet slut och då är en rensning oundviklig.

Såhär års så är det ganska lungt på musikmarknaden, de flesta artister är hellre ute på turné än släpper nya skivor och singlar - dvs ett perfekt tillfälle för en musikchef att gå igenom hyllorna och skivhögarna för att såväl rensa bort som att arkivera, och framför allt fynda bortglömda gamla guldkorn och underligheter som legat underts in nån dammtäckt hög.

Som t.ex den här gamla klassikern: "Mannen som kan" - en låt för Jan-Erik Enestams riksdagsvalskampanj år 2003. Ett måste för alla skivsamlingar....

Av nån orsak finns inte den här på Youtbe/Spotify så vill ni höra den får ni komma på besök


#SongOfTheDay: Culture Club / The War Song


Ännu ett av dessa många musikvideon från min tidiga barndom som var med och formade mitt intresse för musik, och framförallt gjorde mig till musikallätare. Är fortfarande barnsligt förtjust i röntgen-effekten och jävligt avundsjuk på skelettkostymerna som ungarna har i slutet av videon.

Alla låtar hittar du också på Spotify:

tisdag 9 juli 2013

#SongOfTheDay: Glasvegas / If


Jag som annars också har svårt att lyssna på texter i låtar (eftersom det i första hand är musiken som är avgörande för mig huruvida jag tycker att låten är bra eller nä) så har ju extremt svårt att tolka Glasvegas texter, för det är bara så svårt att uppfatta vad de sjunger.

Som t.ex. i mitt favoritexempel "Daddy's Gone", där vid 0:49 - fattar inte ett smack vad de sjunger stundvis, men låten är bra, så vad har det för skillnad. Senaste singeln If från kommande skivan "Later... When The TV Turns To Stactic" som kommer i höst så var aningen lättare, men ändå passligt utmanande.

Stort plus får den här låten för sättet som de lånat en bit från Talking Heads klassikern "Road To Nowhere" fast nu Glasvegas sjunger att de minsann är påväg nånstans. Sen är det ju aldrig fel att ha med William Shatner i en musikvideo heller...

I väntan på att skivan kommer kan jag annars varmt rekommendera att du kollar in  förra singeln
"I'd Rather Be Dead (Than Be With You)" som är grymt fin.

Alla 200+ låtar som jag bloggat om hittar du förövrigt i Spotify:

fredag 5 juli 2013

Kampen om titeln "sommarens största låt" avgjord?

Så ser det ju nog ut, för Aviciis låt "Wake Me Up" sopar ju banan med alla andra. Den har helt enkelt exploderat vad gäller  popularitet, och det genast då den släpptes.

På bara några veckor har låten spelats mer än 13 miljoner 763 tusen gånger på Spotify, (den officiella lyric) videon visats på youtube mer än 4 miljoner gånger på under en vecka, etta på nedladdningslistan i Finland och singellistan i Sverige.

Officiellt kommer den att tas in på X3Ms spellista fr.o.m måndag, men vi har nog tjuvstartat och spelat den en hel del under de senaste veckorna (vilka låtar som vi spelat hittar du här!), helt enkelt för att den
A: är sjukt bra
B: har önskats väldigt mycket och
C: Är mer än bara en sommarplåga - den här kommer att stå sig över vintern tror jag

Summa summarum: Den här låten kommer ni nog att få höra en hel del de kommande månaderna -
om ni så vill eller inte. 

#SongOfTheDay: Kakkmaddafakka / Restless



Dagens låt är ett stycke norsk indierock från 2011, och Indiepop-rock har ju inte riktigt varit min grej, men stundvis kommer det band som gör låtar som tilltalar mig helt otroligt starkt. Det här är definitivt en av dem.

Följ / lyssna på #SongOfTheDay-listan i Spotify: 

torsdag 4 juli 2013

Så Dave, vill du att jag ska skratta eller gråta?

Kom aldrig riktigt igång med att lyssna på det nya Megadeths albumet "Super Collider" men eftersom nu senaste singeln "Burn!" serverades rakt framför nosen så gav jag den en chans. Ett sätt att komma igång liksom. Men... genast efter 1:30 i låten måste jag trycka på STOPP - och sen backa bakåt - för vad fan vad det för ett ljud????

Lyssnade om och om igen på samma ställe och nej, stereon var inte sönder, och samma ljud förekom också på skivan, i spotify och på youtube. Så vad var det som jag hörde?

Lyssna här på Youtube (funkar inte som embeddat pga upphovsrättsschmirbubärrrbur) eller logga in på Spotify och tryck på play här under och för att höra...



Att på den nivån... Hur som helst har jag otroligt svårt att nu välja om jag ska skratta eller gråta åt Daves blåsning/fjärtljud/frustning.

OM "Super Collider" sku vara Megadeths bästa album genom tiderna med briljanta mästerverk från början till slut tror jag att jag sku landa på att det är en bra sak och förklara det med "hur skönt det är då musiker med glimten i ögat gör vad som helst och vad de själv vill utan bry sig och bla bla jååå jåååå...

Tyvärr är det istället en av deras skivor som kommer att hamna nånstans underst i högen, om ens det.

Men - så mycket måste jag ändå ge cred. åt Dave att ljudet fick mig att kolla in hela skivan. Punkt. Slut.
Nu sätter hellre min tid på att lyssna på någå bra. Som den här t.ex.:



#SongOfTheDay: Petter med Eye-N-I / Början på allt


En av de bästa Petter låtarna någonsin! Perfekt inte bara som väckningslåt utan varje gång du behöver lite extra energi. Stor diggar dessutom den där slingan som kunde vara en sampling från The Shadows låt Apache men som ändå inte är det. Sjukt bra... Videon är ju bara för bra också.

#SongOfTheDay-listan i Spotify: 

onsdag 3 juli 2013

#SongOfTheDay: Studio Killers / Jenny


Av nån orsak så blir jag bara inte trött på den här låten hur mycket jag än lyssnar på den!

Men så ska det väl inte bli annat än succé om du plockar in såväl dragspel som steelpan och dessutom till en bra melodi alá Teemu Brunila,  och du har en av årets skönaste låtar i dina händer!

Det blir inte just mer sommar än det här! 

#SongOfTheDay-listan i Spotify:

tisdag 2 juli 2013

#SongOfTheDay: Big Country / Wonderland



TYVÄRR hittade jag inte musikvideon i sin helhet, utan bara en som var avklippt och orkade nu inte söka hur mycket som helst heller, och verkligen inte ladda upp den från VHS... Hur som helst, en perfekt låt i bilen, speciellt vid soluppgång eller nedgång..


För mig har Big Country från Skottland alltid varit ett en-låts-band, eftersom låten Wonderland är den enda som jag fått serverat framför mig. Men igår då låten dök upp i iPoden bestämde jag mig att kolla noggrannare på deras musik så fort jag bara orkar/hinner. Vem vet vilka pärlor jag missat? Ett bra musikprojekt för sommaren med andra ord. 


Som populärast var de i början av -80:talet, typ då EP:n med den här låten gavs ut. De lade av år 2000 och ca. 1 år senare tog solisten Stuart Adamson livet av sig. De övriga bandmedlemmarna började turnera igen år 2012, men för min del kan de hålla tillbaks med att ge ut fler album - har ju inte hur mycket tid som helst att lyssna heller ;)


Som vanligt så hittar du hela listan med alla låtar i Spotify - och ifall du nu inte orkar följa den så kan du ju alltid lyssna på den här:

#SongOfTheDay-listan i Spotify:

måndag 1 juli 2013

Sommarens bästa spelning? Jawohl!

Ja svårt blir det nog för vem som helst att toppa Rammsteins show i lördags på Rock The Beach, och inte bara i år utan överlag! Iron Maiden kommer att göra ett försök med sin show i slutet av juli men svårt blir det. Men... innan det här inlägget går över till att bara handla om Rammstein så ska jag svamla lite allmänt om de andra banden och festivalens sista dag.

Överlag kan man säga att Rock The Beach var en otroligt välordnad fetival! Sandstranden på Sandudd lämpade sig mer än väl - problemfritt både att ta sig in på området och bort därifrån. Vädret var perfekt dessutom med en sjuhelvetes lineup! När det nu har talats en del om "festivaldöden" och hur hård konkurrensen är så var det intressant att se att det fanns gott om festival-turister från vårt östra grannland i publiken, vilket är en bra sak! För så länge biljetterna går åt kan vi då se fler stora band här.

Förövrigt lär det ska ha varit lång kö utanför området då portarna öppnades, alla klädda i Rammstein-skjortor, som rusade för att få en plats längst fram och som sen väntade snällt fram till kl.21:30. Så det var liksom laddat för fest...

Kotiteollisuus:

Kotiteollisuus öppnade dagen för min del. Har nu kanske aldrig fastnat för deras låtar desto mer, men älskar deras sätt att vara på scenen och framförallt deras snack mellan låtarna! De om nån kan hantera en form av "läppä" som jag är tveksam till att går att göra på någå annat språk än finska. En skön "sii er alla i röven"-attityd på bästa sätt. Redan det gör deras show sevärd och nånting som det lönar sig att haka på ifall du har chansen. Ja och förstår finska. Sällan hör man heller band skrika så mycket om hockeylaget Saipa på scenen.



Newsted:
Följande i tur var ex-metallica bassisten Jason Newsteds "Newsted". Så fort jag såg hans nuna på videoskärmen fick jag en flashback till å jag såg Metallica för första gången i Åggelby 1993. 

Då var Jason cool som fan, med den coolaste frisyren och det coolaste scenbeteendet jag kunde tänka mig! Hans härjande var ju legendariskt. Jag misstänker att jag inte var den enda som saknade den tiden i lördags.
Jason år 1992 (typ)













För låtarna som 'Newsted' bjöd på lät som en dålig version av Metallica från tidigt -90tal. Det att bandet kastade in nåt random Metallica-riff mellan varven gjorde inte saken bättre. Jag brukar sällan gå bort från en spelning i mitten, men den här gången gjorde jag det. Låtarna höll helt enkelt inte måttet, och inte riktigt soundet heller.

Nån fantastisk solist är inte Jason heller - det här alltså baserat på lördagens live. Ska ge dem en chans till eftersom jag fick skivan hit till jobbet, ska analysera den sen då jag hunnit ta itu med den ordentligt.

Skippade glatt Enter Shikari och tog en tur runt festivaområdet för att konstatera att alla Rammstein-
Sålt alla skjortor och tappat pengarna?
skjortor sålt slut och att klassikern 'Makkaraperunat' inte blev bättre fastän jag lade på ett Instagramfilter. Överlag var hela området väldigt fungerande för en festival. 

#Omnomnom

Royal Republic:
Intervju med Royal Republic från Rock the Beach på x3m.yle.fi



Svenska Royal Republic som vi spelat en hel del på Radio X3M gjorde en av dagens bästa spelningar och kan faktist ha spelat till sig en hel del nya fans. För ju mer de spelade desto tjockare blev det med folk framför scenen.

Om bandet fortsätter med samma intensitet på sina gigs och att skriva lika bra låtar så kommer de att bli riktigt stora ännu. Åtminståne funkar det bra för en finsk rock publik

Funderade på hur jag skulle beskriva Royal Republic för en bekant som jag försökte locka med till spelningen och det blev ungefär såhär:
ungefär som Danko Jones - men betydligt bättre!


Danko Jones

För det hjälps inte - Danko Jones som spelade efter Royal Republic (dock på huvudscenen) blir lätt aningen tråkig. Visst, de har en del låtar som är riktigt bra men... sen blir det liksom där.


Kanske scenen blev för stor för att det sku funka? Anyway, om jag hade fått välja skulle nog Royal Republic har hamnat på en större scen och Danko Jones på en mindre. RR skulle åtminståne ha förtjänat det.

Paramore
En av årets stora publikfavoriter var definitivt Paramore som precis som Billy Talent på onsdagen gjorde en riktig säker och bra spelning, liksom alltid. Eller i alla fall de gånger jag sett bandet. Igen tror jag att nyckeln till framgångarna är sjukt bra låtar som får publiken att explodera. Det talades mycket om att slutet på Paramore var då bröderna Farro lämnade bandet - men efter att ha lyssnat på nya albumet och sett dem live nu så kan jag bara konstatera att "vem saknar nu dem"? Inte jag i alla fall...

Paramore

Sist men inte minst: Rammstein!!!

 I väntat på att spelningen ska börja
Jag vet inte hur många gånger jag använt beskrivningen "det närmaste jag kommer en religiös upplevelse" för att beskriva det hur jag upplevt Rammstein som liveband, och jo, det är nog inget som pekar på att jag skulle hitta ett bättre sätt att beskriva dem.För INGET går upp emot den show som de bjuder på. Sen att få stå relativt nära scenen med tusentals andra människor som diggar bandet så fanatiskt som det nu bara går gör inte heller upplevelsen sämre. 

Det går inte att beskriva en Rammsteinkonsert med ord, och inte ens riktigt med bilder eller video. Du måste uppleva det för att förstå. Kombinationen av musiken, intensiteten, glimten i ögat, humorn, showen, trycket, pyrona, sammanhållningen, proffsigheten... helhetspaketet. Det är helt enkelt oslagbart.




















Så avslutningsvis... Är lite rädd för att jag inte kommer att tycka lika mycket om Iron Maidens "Maiden England" spelning i slutet av juli som jag skulle ha tyckt ifall jag inte sett Rammstein såhär nära inpå. Eller ännu värre, nån annan konsert överhuvudtaget! För så otroliga är nog Rammstein, att allt annat bleknar i jämförelse. Sade jag redan att jag är frälst?

#SongOfTheDay: Dance 2 Trance / Power of American Natives

Efter ett heavy- och rockladdat veckoslut sitter det bra med lite gammal hederlig eurodance! Vet inte riktigt exakt varför den här låten är en favorit som ploppar upp med jämna mellanrum, men någå har den ju nog som suger in mig - nå - mera i trans än i dans. Vilket är en bra sak, annars sku alla omkring mig bli svårt blinda. Så idag stod det mellan den här och Snaps "the first, the last, eternity", och Snap får nu vänta till en annan dag...

Hela #SongOfTheDay-listan i Spotify: